Jag har inte kunnat sova alls de senaste två veckorna. Eller jo, det är klart litet har jag sovit annars hade jag inte varit kapabel att en formulera de här enkla meningarna. Jag har under alla omständigheter sovit dåligt och ytterst lite. Anledningen är att jag går och oroar mig hela tiden för att massa obehagliga saker ska inträffa. Det finns flera skäl till det. Jag ska försöka beskriva de så utförligt som möjligt senare. Men till att börja med vill jag berätta lite om hur jag känner mig. Just är känslan påtagligt lik den att drunkna. Eller så känner jag den där rädslan och ångest som jag kände som barn efter att ha sett en dokumentär på teve om hur nära världen var totalt atombombskrig. Jag var övertygad om att jorden när som helst kunde gå under. Lite så känns det nu. Samma känsla, fast faktiskt inte lika illa, infann sig när jag skull lära mig simma vill jag minnas. Äh, nu ska jag sluta gnälla. Egentligen är det väl inget jag inte fixa som har drabbat mig. Jag har inte fått någon sjukdom relaterad till gula fläcken, leukemi eller något annat obehagligt. Jag tror inte det i alla fall. Jag kanske borde koncentrera mig på något vettigare istället.